Hur mäts välmående

Välbefinnande kan mätas, och mäts, på lokal, nationell och internationell nivå. Det finns en rad olika metoder för att mäta välbefinnande som passar olika sammanhang och mål.

Välbefinnande innefattar i allmänhet globala bedömningar av livstillfredsställelse och känslor som sträcker sig från depression till glädje.

Varför är mätning av välbefinnande användbart för folkhälsan?

Välbefinnande integrerar mental hälsa (sinnet) och fysisk hälsa (kroppen), vilket leder till mer holistiska metoder för att förebygga sjukdomar och främja hälsa. Välbefinnande är ett mått på befolkningsresultat som går utöver sjuklighet, dödlighet och ekonomisk status och som talar om hur människor uppfattar att deras liv är ur deras eget perspektiv. Välbefinnande är ett resultat som är meningsfullt för allmänheten.

Framsteg inom psykologi, neurovetenskap och mätningsteori tyder på att välbefinnande kan mätas med en viss grad av noggrannhet.
Resultat från tvärsnittsstudier, longitudinella studier och experimentella studier visar att välbefinnande är förknippat med:
– Självupplevd hälsa
– Lång livslängd
– Hälsosamma beteenden
– Psykisk och fysisk sjukdom
– Social samhörighet
– Produktivitet
– Faktorer i den fysiska och sociala miljön

Välbefinnande kan utgöra ett gemensamt mått som kan hjälpa beslutsfattare att utforma och jämföra effekterna av olika politiska åtgärder (t.ex. kan förlust av grönområden påverka välbefinnandet mer än kommersiell utveckling av ett område). Att mäta, spåra och främja välbefinnande kan vara användbart för flera intressenter som arbetar med sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande åtgärder.

Välbefinnande är förknippat med många fördelar i fråga om hälsa, arbete, familj och ekonomi. Högre nivåer av välbefinnande är till exempel förknippade med minskad risk för sjukdomar, ohälsa och skador, bättre immunförsvar, snabbare återhämtning och ökad livslängd. Personer med hög grad av välbefinnande är mer produktiva på jobbet och är mer benägna att bidra till sina samhällen.